Söndag

Idag spelade brasset... så galet opepp innan men det funkade väl. Det är bara det att efter predikan så vägrar mina läppar vibrera i det där lilla munstycket och så kommer det inget ljud! Man räknar hela pausen så att man kommer in rätt, man ser att dirigenten kollar på en med blicken: nu är det dags! Jag tar upp trombonen, känner hur kallt munstycket är och börjar röra draget MEN DET KOMMER INGET LJUD! Fast det är ju inte första gången och nu känns det mest ironiskt. Jag ser mig själv som den bästa andratrombonisten och så kommer det inget ljud (= då är man ingen bra andratrombonist...)

Igår tog jag tåget till Norrköping för att fika/prata drama till Följ Mig med Rebecka. Som vanligt blir jag lite sen, hinner precis på tåget och går till biljettkillen eftersom jag inte fattar de där maskinerna där man stoppar i värdekortet. Det var några utländska studenter coh en annan som behövde hjälp innan mig. Tjejen som var före mig sa att hon inte fattade de där maskinerna (å, vad skönt tänkte jag då, jag är inte ensam!) och biljettkillen utbrast nåt i stil med VA? FATTAR DU INTE??

Det blev min tur, jag frågade lite försiktigt hur man gjorde, han förklarade och allt känndes bra. Tills maskinen börjar pipa och blinka LADDA... Jag ger det till honom och börjar rota i plånboken. Inser att jag inte har tillräckligt mycket pengar, frågade om de tog kort men "Nej, inte sådana kort!". Jag blir medveten om hur svettig jag är, läppsvetten rinner ner i munnen. Han börjar tröttna på mig, jag blir lite skakig i benen och tänker att nu ringer han polisen och jag får sitta i fängelse eller nåt. Det slutade med att jag betalade en resa till Linghem (= en station. Jag ska typ fyra till).

Jag kommer fram till Norrköping, allt går finemang och vi har det så trevligt så. Sen går vi till stationen, ett tåg kommer på rätt tid, rätt spår och allting men det är inget pendeltåg. Jag tänker att det måste ju va det här, tänk om det är rätt tåg och jag stannar och får vänta en timme? Så jag kliver på, letar upp en biljettgubbe, hittar en biljettant och frågar om tåget går till Linköping vilket det gör. Jag pustar ut, frågar var man betalar. Hon tittar lite frågande på mig varpå jag frågar om man kan betala med värdekort. Nej, det här är ett regionaltåg, här måste man ha biljett, säger människan. Jag frågar hur mycket det kostar, hon svarar 125 kronor (WHAT THE... tänker jag, men betalar snällt). Alla är nöjda (aningen fattigare, samt rikare, dock) och jag går och sätter mig.

Tåg är mystiska.